17 November 2013

Hade hoppats på att ett under skulle ha skett under natten. Men icke sa nicke. Fast jag måste ändå säga att jag har börjat känna mina livsandar vakna. För även om det känns väldigt mycket i benet så börjar jag må lite bättre så det kanske är på väg åt rätt håll. 
Fram till klockan sex i dag hade jag inte gjort så mycket mer än badat, läst, pratat med syrran Marina i telefon.
Nästan samtidigt kom dessa goa grabbar och då var det slut på vilandet. 
Simon var bara här en snabbis för han skulle iväg på lite träning. Viktor däremot skall sova här och åka med Karlskogabilen till morgonen.
När Sammy kom så blev det ännu mera bus. Men sedan fick vi lov att vara lite allvarliga och läsa lite läsläxa. Märks att filuren har börjat snappa upp bokstäverna lite mer. 
Ett bad innan sänggåendet blev det också. Koka kaffe är roligt. 
Innan vi tog natten så blev det ett samtal med Mamma Charlotte.
Själv skall jag sätta mig en stund i soffan innan jag lägger mig.
Kram ♥
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0