18 November 2013

Kände mig så hoppfull i går kväll. Men det tog snabbt slut. Antagligen hade kroppen fått rört sig alldeles för mycket för nu gjorde det bauta ont när jag låg ner till och med. Somnade en orolig slummer vid två , den varade till fyra. Efter att jag hade hjälpt Viktor iväg på morgonkvisten med Stenis och Sammy så gick jag runt lite grann här hemma. Somnade om vid sju och sov faktiskt ända till tio. Det var skönt. 
Har blivit många telefonsamtal under dagen bland annat , Anette, Marina , Marianne, Pappa mm.
Vårdcentralen ringde jag till, Sköterskan i fredags tyckte ju att jag skulle göra det om inte det hade blivit bättre. Fick prata med en sköterska som undrade om jag ville ha en tid eller om jag trodde att det skulle gå över. Hur fasen skall jag kunna veta det. Frågade henne vad jag kunde göra om det nu är en nerv som har kommit i kläm. Enligt henne kunde jag inte göra något utan det skulle fixa sig själv till slut. Fick iallafall en tid på torsdag för som hon sa om värken släpper är det bara att avboka tiden. 
Nu ikväll tog jag ett jätte varmt bad och det kändes jätte skönt, första gången idag som jag inte har känt något.
Ja som ni märker så händer det inte så mycket här. Bara en stor väntan på att mitt liv skall börja som vanligt igen. 
Fy vilken deppig kärring jag har blivit. Nu får jag faktiskt försöka att rycka upp mig lite. Allt kunde ju faktiskt vara mycket värre.
Kram på er alla goa människor ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0